.

Nu har man äntligen påsklov. Med blandade känslor, mycket känslor nu känner jag. Så kan inte riktigt glädje mig ännu över påsklovet.

dagen började med att Mia och Martin (lärare) sa att vi skulle få ett oförbrettprov. ALLA bara gapade och skrek NEJ! men samtidigt som vi trodde de lurade oss så skulle det egentligen inte förvåna oss om det var sant. Vi fick proven och så, sa ni får en halvtimme på er. Jaha, då stressade många upp sig. Längst upp på pappret stod det:
"Oförberettprov på vad ni lärt er under temat -  Första ni ska gör är att läsa igenom alla frågor noggrant". DÅ fattade jag, är ett sånt lurprov där sista frågan är, "Nu när du läst igenom alla frågor behöver du bara skriva ditt namn och sedan lägga ifrån dig pennan'" just vad jag gjorde Kunde inte hålla mig så länge så sa till Sandra och Bella att kolla längst ner så fattade dom också. Kollade mig runt var kanske bara 5 av 38 möjliga som fattade det. Alla andra satt och skrev för allt dom hade. Sen efter 20 min avslöjade Mia (läraren) att det var ett skojprov. Då börjades det flyga papper hej vilt. Där var den övningen avklarad

Nästa var typ fick stycken som vi skulle sätta samman till en text. sådär kul... Sen var det dax för TÅRTBAKARTÄVLING!!! Vi var typ 6 i varje lag och fick ett bord med det vi kunde använda oss av sen skulle vi konstruera en tårta fast med ögonbindel på. HAHHA, så kul!  shit, det var koas! :D . tyvärr vann inte vår tårta :( fast vi tyckte den var snyggast. Bästa var ändå när Filip tryckte upp tårtbit i Christian huvud (lärare. Han förtjänade det! värsta är att han tog det som på skoj. Alla skrattade som fan, där fick han för det han gjort mot oss. & tror inte vi är klara med han, heller att vi är!

sen skulle vi sluta gå för att ha sista lektionen för dagen. Trodde man skulle få en påskhälsning eller så, nejnej. Mer en "hälsning" att man aldrig mer vill komma tillbaka. Vi alla ångade av ilska, vi (de flesta) var så jävla arg. Skyddväst för vissa behövdes nästan. Hade vi hart kvart nått av tårtan hade de flögit mot bättre platser. Jag pallar inte ta allt för är så långt och inveklat. Vi är redan körd till den totala bottnen, vi är redan nedbrytna, vi existerar knappt längre. VI har fått nog nu! idag tog det stopp, nu jävlar får det räcka.  

Vet ni vad, jag var så arg att jag tyyp började gråta igen. Vad händer med mig? inte gråta så, mer av ren ilska när jag pratade så fick jag tårar. Så förbannad var jag. Jag hade vunnit en boxningmacht mot Make Tyson, kan jag säga er.. var nog fler än jag som gjorde det, SÅ arga var vi alla. (nästan, finns dom som är så mesiga av sig och tillåter sig ta all skit) 

Sen stack jag sandra joanna och hanna till lagerhaus för att köra roliga presenter till Filip i morgon. Sen tog vi oss en fika pratade verkligen ut om vår situation.  Gick igenom allt och nu har vi kommit fram till att botten är nådd nu. Nu är det dax att ge tillbaka. Vi va så arga att vi gick tillbaka till skolan skrev ut lappar ...

denna lappen var den sista dom ska se när dom går på lov. För fan heller att vi kommer kunna gå på lov efter allt detta skit. Vi är körda till botten pskykiskt, på riktigt. Varför jag skriver i plural VI är för det handlar om VI. Inte bara jag som detta handlar om tror det är alla ettor mer eller mindre. De som inte känner som VI, har redan gett upp hoppet. Så förjävligt är det.




Förlåt om jag låter gnällig (jag är inte det, allt är allvarligt). Men jag är så jävla arg att jag måste skriva av mig. Önskar jag kunnat skriva av mig mera. Har lust till det. Önskar att rätt personer bara läst det. Men icke. fast de kommer på efter lovet få ta sin skit . Önskar att jag kunnat skriva vad som hände roch hur jag menar och känner men är lättare sagt än gjort. Det är så inveklat och går inte att riktigt skriva och för andra utanför skolan att förstå vad jag pratar om. För ni ser ju inte det med era ögon, var lyckliga. Önskar att så få som möjligt ska behöva känna som vi känner.
Puss från en arg och ledsen Sofia . Hoppas det inte är mer av henne på ett tag.

PUUUUSSST!!!!!
Nu kan jag äntligen andas igen.  Nu har jag bevisat att man visst kan leva cirka 3 månader utan att andas och ha en puls som slår över normalt värde utan att dö. Så vitt jag vet så lever jag, är inte helt säker ;) Denna stunden har jag längatat efter i 3 månaders tid nu. Äntligen är tiden inne. ALLLLT ÄR IN SKICKAT (nästan). Har fortfarande kvar klumpen i magen på grund av det "(nästan)". Jag låvar er, jag hade inte pallat EN dag till ens. Jag hade gått under,  denna gång på riktigt. Denna perioden har inte varit att leka med. Nej blicka framåt så då gör vi det.

I morgon tar jag en välförtjänt sovmorgon!  När jag kommer hem i morgon ska jag inte göra nått som har med skolan att göra, endast kolla på tv och sitta vid datan. Ta igen allt tid jag gått miste av under denna period. Kanske kan tro så i med att jag kanske varit inne på msn mycket och i alla fall skrivit i bloggen. haha det var typ relax-tiden. Sen gjorde jag aldrig en sak åt gången. Åt jag hade jag alltid något att pyssla med. Tid tid tid är inget man kan köpa endast skapa.

Godnatt från en andandes och lycklig Sofia!

Starten på morgonen var en typ 3,5 h lång svenska skrivning. Fick några olika texter samt ämnen att reflektera och jämföra ungefär. Var lite beroede på vad man valde för ämne. Jag är en väldigt slow starter på morgonen, från vi det att vi  började till vi fick får första rast satt jag mest och kollade klockan så den inte stannade eller började ticka bakåt. Men ja, vi får väl se hur det gick. Kändes bra i alla fall :)

Sen är det ju detta tjatande om att "framgång är lika med planering"-tjatet så därför bestämde Jag, anna och lousie att vi snabbt skulle hämta en sallad för att sen gå igenom allt och fixa det sista till redovisningen av det lokala projektet. Dte blev en väldigt jobbig och stressande middagsrast eftersom Paulina var sjuk och satt inne med allt för mycket information som vi behövde ha med. Så fick söka efter henne som galningar, till sist fick vi tag på henne men då var det försent :/.. Men vi gjorde så gott vi kunde kan man säga och alla uppskattade vår fina lilla video vi visade upp i början. Tur att alla har lika kass humor som vi har :) Måste bara nämna att det ska bli så jävla skönt att lämna vårt miljötema nu. Idag hade vi sista redovisningen, denna gång det lokala miljöprojektet vi bara fått 2 veckor att jobba med. Detta temat har varit så sjukt tungt o stressade. Riktigt svårt och krävade. Har folk inte mått dålig innan gjorde dom det under detta temat. Det var mig det värsta jag någonsinn varit med om (skolmässigt). Många av inläggen jag inte publicerat har handlat om hur krävade det var både fysiskt och psykiskt. Om ni bara anade. Fyyyyfaaaaaan! Jag hatar att klaga det känns så olönt egentligen men man får ut som mycket man håller inne på med att klagga. Men ja.

& alla jhg:are. Vi fixade det. Det vi för några veckors aldrig trodde vi skulle klara av. Vi såg inget ljus framför oss bara mörker. Överlever vi tills på fredag fixade vi det "omöjliga".  Vi är så sjukt bra, tillsammans är vi bäst. Och aldrig kommer man njuta av att gå på ett lov som man kommer göra detta påsklov. Och på lördag blir det fira att vi äntligen har ett välförtjänat lov hos Filip. It's would be awesome!

vad mycket energi man kan få av något som samtidigt tar massa energi. Var innan ute och sprang några kilometer och sen gjorde jag både situps och armhävningar och nu dricker jag vatten och äter fruktsallad och utan ångerst ska jag börja skriva på geografin. Sen när liksom! Kanske borde ut och springa varje gång jag borde får mer positiv energi. Tänk om det ändå vore så lätt, ja kanske! Lite sol och varme får nog fart på mina ben :)

 Är till och med sugen på en kvällpromenad senare, kanske blir en sån också! Jag börjar gillar söndagar nu, får så mycket gjort. Men ändå är dom lite deppiga på nått sätt.

Bye